Vidgade vyer i Kina

Tillsammans med KTH har jag varit en vecka i Kina. Vi har besökt sju universitet från Harbin i norr till Fudan i Shanghai i söder. Även om vi bara fått se en skärva av Kina och då i miljöer med fokuserade studenter, högteknologi och engagerade, glada lärare som inget hellre vill än ha utbyte med oss, så är jag mer positiv till landet än innan vi åkte. Vi har besökt fabriksstaden Harbin som är smutsigt och fattigt och där det framgår att det blir upp till 36 minusgrader på vintern. Vi bodde på ett ruggigt hotell där ingen talade engelska och där fotgängare undkom taxicaufförernas framfart med en hårsmån. Det är exotiskt att vara västerlänning. Vi blir fotograferade och barn tittar storögt. Märkligt att vi alla känner oss trygga ändå. Det är få vakter och poliser på gatorna. Jag är expert på att känna när jag blir lurad på pengar. Det hände inte. Tvärtom nekade dem dricks och sprang efter oss när vi lämnade pengar på bordet första kvällen. Längre söderut i Peking och Dalian är det mindre fattigt. Vi får lära oss av Emanuel, en KTH student på utbyte, att något partyliv inte existerar. Här studerar man koncentrerat och dörrarna till studentbostäderna låsas klockan 11. När vi träffar Emma i Nanjing är det lite mera party. Men de kinesiska vänner hon träffar på nattklubb är inte studenter. De pluggar bara hårt drivna av föräldrar och egna ambitioner. Hon berättar roliga anekdoter om kinesernas skamlösa sätt att uprätthålla fasader. En fransk student blev inhyrd till ett bröllop och påklädd kockkostym och presenterad som ”den franske kocken som lagat maten”.  MATEN ÄR HELT FANTASTISK!! JAg trodde vi skulle äta friterade räkor, fläsk och bananer med vanliljglass. Glöm det!  Vi har fått det mest fantastiska fisk, grönsaks och kötträtter jag ätit. Fritt från kolhydrater, smaksatt med ingefära, vitlök och korinader, massor med baljväxter, nötter och ägg. Inte en ost eller brödbit. Desserten är ren färsk frukt, vattenmelon och ananas. Tråkigt? Inte alls. Så rent och fräscht. Och det bästa av allt – grönt thé. Jag har frossat i grönt thé och roat mig med att observera mina kollegors dagliga kamp för en kopp svart kaffe. Höjdpunkten på resan var när jag själv lämnade gruppen för att åka hem fem dagar tidigare än de andra och fick åka höghastighetståg. Hur stor är sannolikheten att man hamnar på en numrerad plats och får en ingenjörsstudent som har pluggat ett år i Los Angeles bredvid sig? Gissa om det blev en givande resa. Han, som kallade sig Frank,  gav mig ytterligare perspektiv på hur det är att vara uppvuxen i Kina idag. För honom var ett öppet sinne framtiden. Han älskar sitt land för att det har en svårdefinierad filosofi som handlar om harmoni och hälsa. Han förklarar för mig att eftersom de är ett homogent folk så är samhället mindre våldsamt. Han jämför med Los Angeles och säger att det finns en harmoni han bara finner hemma. Vad svårt det blir att smälta. Det är klart vi ska ha mångfald och ett öppet samhälle och samtidigt är människan uppenbarligen inte mogen uppgiften med alla rasbråk och terrorism i världen. På frågan om hur han tänker om ”en barns principen” så säger han att han tror att den kommer att försvinna. Han är av den generationen och ”vi har blivit bortskämda och dåliga på att samarbeta”. Reformen uppstod när Kina var fattigare än nu. Han hade själv önskat syskon ”att konkurrera med och inte vara så upphöjd, beksyddad och överdrivet älskad”. Han sa faktiskt så. OCh visst märks det på gatorna hur omhuldade barnen är. Och hur de vant poserar framför kameror och är uppklädda och omringade av hela släkten.  I USA hade Frank svårast för den onyttiga maten och repsektlösheten i samhället. Det är den första resan jag gjort med KTH där frånvaron av alkohol har varit i stort sett fullständig. Det har passat mig som annars alltid måste ursäkta och förklara mig när jag inte vill ha. Det var en spännande resa. Mycket att fundera över…

Om Madeleine Scherlin

Jag som skriver här heter Madeleine Scherlin. Visionen för Gottfridastugan är att skapa en harmonisk plats för samtal och skrivande. Jag är själv chef och har jobbat med ledarskapsutveckling i många år. Här ska Lidingös chefer och ledare uppleva konstruktiva samtal som ökar förståelsen för andra och sig själva. Man kan komma i träningskläder, eller efter jobbet, ta med hunden och också njuta av en sprakande brasa och gott fika.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s